Ljuset vi väntar på
Ljuset vi väntar på
När det tar emot, när vi möter motgångar i livet, sorg, sjukdom, förluster, problem som hopar sig, när det känns svårt och mycket är mörker. Då kan man undra: finns det något ljus?
I höst har vi följt ett drama i Chile. Ett trettiotal gruvarbetare hamnade i ett bokstavligt mörker när gruvan de befann sig i rasade. De var instängda där och avstängda från världen. De levde i mörker. De visste inte hur det skulle gå. De började invänta döden. Vågade de hoppas? Efter nitton dagar fick de kontakt med yttervärlden. Ett hoppets ljus tändes för gruvarbetarna. De höll ut. De höll modet uppe. De räddades.
Vi kan i perioder av livet känna det som gruvarbetarna i Chile. Det är mörker och hopplöshet. Vi får tro, att liksom ljuset tändes för dem och de räddades kan ljuset tändas för oss. Det finns räddning att få. Vi får vänta på ljuset. Vi får tro att Jesus finns där i mörkret någonstans. Han har sagt: Jag är världens ljus, den som tror på mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus ( Joh 8:12).
Det här handlar advent och jul om. Profeten Jesaja skriver om att natten inte skall vara för alltid och den som har ångest och är i mörkret skall se ett stort ljus. (Jes 9:1,2)
Så får vi tända ljus i advents- och jultid och påminnas om att Jesus är världens ljus.
