OAS
Jag besökte OAS sommarmöte i Borås. Det är en stor bredd på talare och gudstjänstuttryck. Först bibeltimman med en ortodox präst från Nordirland, fader Ireneus. En stark vädjan om enheten i Kristus, enheten i läran. Han sa bland annat att påven sagt att kyrkan var inte överens om allt innan 1054 men den var en. Han menar att vi kan gå tillbaka dit och börja därifrån.
Mycket lovsång. En speciell sak är att man använder sig av lovsångsflaggor. Den som vill kan låna en flagga och vifta med under lovsången. en slags förlängning av lyftade händer. det blir dessutom ett vinddrag som kan vara en påtaglig känsla av att Anden är å färde. Berit Simonsson sa att en del undrar om det ska vara nödvändigt. Nej, men det är roligt svarade hon. Man eftersträvar på OAS att låta var och en få be som han eller hon vill. Man vill understödja att få vara i och under Andens frihet i bönen och lovsången.
Jag besökte sen Non, en middagsbön och sen var det seminarium med en messiansk jude. Han hade en församing i Asdod. Det finns många messiastroende judar i Israel, ca 10 000 och i USA 100 000. En faktor till väckelsen är ståndpunkten att kan man kan vara jude och troende på Jesus som Herre och Messias. Man behöver inte avsäga sig tillhörigheten till det judiska folket och traditionen. Han sa att det finns en väg till Gud och det är genom Jesus. Tron på Jesus är det viktiga. Man har goda relationer till övriga kyrkor i Israel och Palestina. När tron på Jesus blir det viktigaste kan den förena och bygga broar.
Klockan fem var det katolska mässa i Stillhetens oas. En handfull människor var samlade. Vi blev påminda om att det var Maria Magdalenas dag. Maria Magdalena som gick till lärjungarna och berättade att Jesus var uppstånden. När gåvorna skulle utdelas blev vi påminda om kyrkans splittring. Det är bara katolska bekänner som har tillträde. Vi andra fick gå fram, lägga handen på axeln och få välsignelsen av den katolske prästen.
Klockan sju skulle kvällsmötet börja i Boråshallen. Mycket folk strömmade till så man fick skjuta på starten i en kvart. Barnen började med en sång om Jesus. Vi fick veta att kvällen innan hade det fått lära sig att lägga händerna på varandra och be för varandra. Nu bad barnen för alla vuxna, de sträckte ut sina händer och bad för oss. Sen bads vesper. Ett annorlunda inslag vad jag förstår under ett möte på OAS. Kvällens talare var Ulf Ekman från Livets Ord. Ja mycket händer på det ekumeniska planet i Sverige idag. Inför varje predikan så ber man för predikanten. Det känns mycket bättre än att ha en presentation om ditt och datt. Ekman talade om trons uthållighet. Vi behöver hålla ut, vi ska fortsätta tro på Guds löften. De gäller än. Lagt kort ligger. En viktig punkt var också att vi behöver gå från självcentrering till gudscentrering. Det blir så lätt att man talar och ber om sin egen situation. Men det kristna uppdraget gäller ju hela vår värld, sveriges och världens frälsning. Gud vill skjuta till nåd när vi liksom kommer till vägs ände. Det var en mycket lång predikan. Till sist sa han nu går jag ner för landning, och det brukar ta 20 minuter. ja det var spännande att lyssna på ekman. Dessutom bad han om förlåtelse för saker han gjort på 80-90 talet som splittrat. PÅ skärmen stod att det var kompletorium kl 22 så jag avslutade dagen med det. Fylld av intryck åkte jag hem.
Mycket lovsång. En speciell sak är att man använder sig av lovsångsflaggor. Den som vill kan låna en flagga och vifta med under lovsången. en slags förlängning av lyftade händer. det blir dessutom ett vinddrag som kan vara en påtaglig känsla av att Anden är å färde. Berit Simonsson sa att en del undrar om det ska vara nödvändigt. Nej, men det är roligt svarade hon. Man eftersträvar på OAS att låta var och en få be som han eller hon vill. Man vill understödja att få vara i och under Andens frihet i bönen och lovsången.
Jag besökte sen Non, en middagsbön och sen var det seminarium med en messiansk jude. Han hade en församing i Asdod. Det finns många messiastroende judar i Israel, ca 10 000 och i USA 100 000. En faktor till väckelsen är ståndpunkten att kan man kan vara jude och troende på Jesus som Herre och Messias. Man behöver inte avsäga sig tillhörigheten till det judiska folket och traditionen. Han sa att det finns en väg till Gud och det är genom Jesus. Tron på Jesus är det viktiga. Man har goda relationer till övriga kyrkor i Israel och Palestina. När tron på Jesus blir det viktigaste kan den förena och bygga broar.
Klockan fem var det katolska mässa i Stillhetens oas. En handfull människor var samlade. Vi blev påminda om att det var Maria Magdalenas dag. Maria Magdalena som gick till lärjungarna och berättade att Jesus var uppstånden. När gåvorna skulle utdelas blev vi påminda om kyrkans splittring. Det är bara katolska bekänner som har tillträde. Vi andra fick gå fram, lägga handen på axeln och få välsignelsen av den katolske prästen.
Klockan sju skulle kvällsmötet börja i Boråshallen. Mycket folk strömmade till så man fick skjuta på starten i en kvart. Barnen började med en sång om Jesus. Vi fick veta att kvällen innan hade det fått lära sig att lägga händerna på varandra och be för varandra. Nu bad barnen för alla vuxna, de sträckte ut sina händer och bad för oss. Sen bads vesper. Ett annorlunda inslag vad jag förstår under ett möte på OAS. Kvällens talare var Ulf Ekman från Livets Ord. Ja mycket händer på det ekumeniska planet i Sverige idag. Inför varje predikan så ber man för predikanten. Det känns mycket bättre än att ha en presentation om ditt och datt. Ekman talade om trons uthållighet. Vi behöver hålla ut, vi ska fortsätta tro på Guds löften. De gäller än. Lagt kort ligger. En viktig punkt var också att vi behöver gå från självcentrering till gudscentrering. Det blir så lätt att man talar och ber om sin egen situation. Men det kristna uppdraget gäller ju hela vår värld, sveriges och världens frälsning. Gud vill skjuta till nåd när vi liksom kommer till vägs ände. Det var en mycket lång predikan. Till sist sa han nu går jag ner för landning, och det brukar ta 20 minuter. ja det var spännande att lyssna på ekman. Dessutom bad han om förlåtelse för saker han gjort på 80-90 talet som splittrat. PÅ skärmen stod att det var kompletorium kl 22 så jag avslutade dagen med det. Fylld av intryck åkte jag hem.
Kraftprovet
Åkte till Trollhättan i går för att delta i kraftprovet, 11,6 km löpning runt kanalområdet. Jag var inte föranmäld utan behövde efteranmäla mig. Det var en större tillströmning av efteranmälningar än vad arrangörerna beräknat. Nummerlapparna var slut. Vi var flera som fick vänta. Till sist fick jag en nummerlapp med lågt nummer, 59. Loppet var kämpigt. Efter halva loppet var mina krafter slut. Jag fick kämpa i värmen. Min tid blev 1, 08. Sex minuter sämre än förra året. det mystiska är att jag inte finns med i resultatlistan. Blev det något fel med min nummerlapp. Varför registrerades inte min tid?
Jag fick min medalj. Jag och en kompis gick efter duschning på Älvshögborg och fikade på Pingstkyrkans café. Räksmörgås.
Tittade på påsläppet kl 20. 300 000 liter vatten per sekund släpps lös. Man står på Oskarsbron och betraktar det hela.
På hemvägen tog vi vägen över Livered. Det är många som åker dit för att se alla hjortar som går där. I går kväll fanns det inte så mycket längs vägarna. Det var mest vid Lagmansereds kyrka, ett 20-tal djur med väldiga kronor.
Jag fick min medalj. Jag och en kompis gick efter duschning på Älvshögborg och fikade på Pingstkyrkans café. Räksmörgås.
Tittade på påsläppet kl 20. 300 000 liter vatten per sekund släpps lös. Man står på Oskarsbron och betraktar det hela.
På hemvägen tog vi vägen över Livered. Det är många som åker dit för att se alla hjortar som går där. I går kväll fanns det inte så mycket längs vägarna. Det var mest vid Lagmansereds kyrka, ett 20-tal djur med väldiga kronor.
Löpning
Det är bra att få röra på sig. Som många andra löptränar jag. Det brukar bli två gånger i veckan, på måndagar och fredagar. vi är ett gäng som springer. Så anmäler vi oss till några tävlingar. I år har jag deltagit i lerumsloppet, Göteborgsvarvet och blodomloppet.
I morgon väntar Kraftprovet i Trollhättan. Det är ett ansträngande lopp med många backar.
Krig och fred
Det började med att Axess TV visade Krig och Fred. BBCs inspelning från 1970-talet. Den är i tjugo delar. Jag började se den, försökte att inte missa ett enda avsnitt. Allt är så fascinerande. Napoleonkrigen vävs i hop med ryskt överklassliv i Moskva St petersburg och på landsbygden. Sen kom Tolstojs roman på rea. Det var ursprungsversionen. Jag köpte den och läste de 1000 sidorna i rask takt. Sen tänkte jag, jag behöver nog läsa normalupplagan. Jag hade den i tre delar från 70-talet. Nu har jag läst 1,5 del. Det är märkligt hur Tolstoj kan skriva så ingåenden och inkännande. Han måste ha studerat tiden 1800-1820 mycket noga.
Jag passar också på att läsa en roman av Jay Parini, den sista stationen som handlar om Tolstoys sista år. I april-maj sände SVT en nyinspelning av Krig och FRed i fyra delar. Så jag lever med romangestalterna, Pierre, Andrej, Helene, Natasja och alla de andra.
Jag passar också på att läsa en roman av Jay Parini, den sista stationen som handlar om Tolstoys sista år. I april-maj sände SVT en nyinspelning av Krig och FRed i fyra delar. Så jag lever med romangestalterna, Pierre, Andrej, Helene, Natasja och alla de andra.
