Ett nådens år - det finns hopp
På söndag är det första advent. Vi börjar ett nytt kyrkoår. Söndagens rubrik är ”Ett nådens år”. Det får vi be om och önska varandra. Söndagens predikotext hämtar vi från Lukas 4:16-23. Den handlar om när Jesus kommer till sin barndoms synagoga i Nasaret. Han medverkar i en gudstjänst. Han läser en text från profeten Jesaja. En text som blir en programförklaring för Jesus och hans verksamhet i eviga tider.
Jesus läste: Herrens ande är över mig ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna nådens år från Herren.
Sen kom utläggningen: I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.
Det fortsätter att gå i uppfyllelse i Guds församling sen dess. Det går i uppfyllelse nu på söndag när vi möts till gudstjänst och gemenskap i våra kyrkor.
Det finns hopp för oss var och en. Vi får gå till Herren med våra problem, våra sorger och sjukdomar. Det kan betyda att jag berättar om hur jag har det för någon som jag har förtroende för. Det kan betyda att jag ber tillsammans med någon över min situation. Det kan betyda att jag tänder ett ljus i en ljusbärare. Jag går till Gud med det och visar det också inför andra. I församlingen får vi på det sättet bära varandras bördor. I församlingen får vi be varandra. Det finns hopp för oss. Jesus kommer till oss. Jesus kommer med glädjebud till oss. Hos Jesus finns glädje, frihet och nåd. Ta till dig det i adventstid. Ta till dig det när du tänder ljus och stjärnor i advent. Ta till dig det budskapet när du hör Bibelns texter om Jesus när han rider in i Jerusalem på en åsna som fredens furste. Ta till dig det när du sjunger Hosianna och Gå Sion din konung att möta.
Vi får se fram emot ett nådens år tillsammans med Jesus och hans lärjungar.
