Herrens närvaro
Jag har varit i Finland i nästan två veckor. Jag besökte Valamo kloster. Det är en fascinerande plats i östra Finland. Jag var på en ikonmålningskurs.
Vi målade Kristusansikten. Sista kvällen hade vi en utställning av våra nymålade ikoner. Vi ställde dem på nischen vid svarta tavlan. Det var ungefär tio stycken. Och så betraktade vi dem. Det var Kristusbilder präglade av våra personligheter och relation till Kristus. Medan vi stod där uppstod en stillhet, en påtaglig frid. Vi var bara tysta inför ikonerna en lång stund.
Vad känner ni? Frågade någon. En stark andlighet svarade en annan. Något uppfyllde rummet. Det var en stark närvaro. Det var som om Kristus själv gav sig till känna. Han fanns där i rummet. Han såg oss. Det var en stark upplevelse för oss var och en.
Ikonerna kallas evangelium eller Guds Ord i bild. De vill påminna om Guds närvaro och om Guds människoblivande i Jesus Kristus. Ikonen är ingen avgud eller något som ska dyrkas. Ikonen ska vördas liksom vi vördar den heliga skrift.
Genom att vara inför Ordet och Ikonen blir vi medvetna om Herrens egen närvaro ibland oss som i sin tur vill väcka oss till bön och tacksägelse.
